Kantzonen – området mellan land och vatten – är ett av de viktigaste, men också mest sårbara, elementen i våra vattendrag. En intakt, välutvecklad kantzon fungerar som naturens egen buffert och är avgörande för både vattenkvalitet och biologisk mångfald.
I många skogsbäckar har kantzoner påverkats negativt av avverkning, dikning eller markberedning. Detta leder till ökad erosion, försämrat skydd för vattenlevande arter och lägre biologisk produktion. Restaurering och bevarande av kantzoner är därför en prioriterad åtgärd i arbetet med fungerande vattenekosystem.
Därför behövs kantzoner
En funktionell kantzon ger flera viktiga ekosystemtjänster:
- Filtrering av näringsämnen och partiklar – minskar belastningen av kväve, fosfor och sediment.
- Skuggning – reglerar vattentemperaturen, särskilt viktigt för kallvattensarter som öring och flodpärlmussla.
- Stabilisering av strandbrinkar – rötter från träd och buskar minskar erosion.
- Tillförsel av död ved och organiskt material – bidrar till struktur i vattnet och födokällor för akvatiska organismer.
- Habitat för landlevande och vattenanknutna arter – många arter utnyttjar både vatten och kantzon under olika livsstadier.
Forskning visar att öring och andra strömlevande fiskar minskar i antal i vatten med avverkade eller starkt påverkade kantzoner, och att vattenkvaliteten ofta försämras markant vid avsaknad av en funktionell buffertzon.
Så arbetar vi med kantzoner
Ett första steg är att kartlägga kantzonernas skick och bredd, samt identifiera påverkan från skogsbruk, jordbruk eller bebyggelse. Åtgärder anpassas därefter efter lokala förhållanden.
Vanliga åtgärder inkluderar:
- Skydd av befintliga kantzoner – genom frivilliga avsättningar eller hänsyn vid avverkning.
- Etablering av nya kantzoner – med träd, buskar och örter anpassade till lokal flora.
- Återförsel av vegetation – plantering av träd och buskar längs tidigare rensade eller dikade sträckor.
- Avledning av ytvatten – minska intransport av humus, finmaterial och näring från omgivande mark.
- Avslut av diken – för att återfå naturlig vattenföring och minska kanaliserande effekt.
En kantzon bör vara minst 10 meter bred, gärna bredare vid lutande mark, och får gärna innehålla en blandning av träd, buskar och örter. Allra bäst är om kantzonen är orörd, det vill säga utan körskador, upplag eller diken.
Uppföljning och synergier
För att bedöma effekterna av åtgärder i kantzonen används indikatorer som:
- Förändring i sedimenttransport
- Temperaturvariation i vattendraget
- Förekomst av död ved
- Öringtäthet och bottenfauna
Kantzonen har en nyckelroll i landskapsvård, och fungerar som länk mellan land och vatten. Restaurering av kantzoner ger synergier med andra åtgärder som strukturförbättring, återmeandring och vandringsvägar – och är en kostnadseffektiv investering i levande vattenmiljöer.
Vill du veta mer om hur vi arbetar med kantzoner och hur du som markägare kan bidra? Kontakta oss eller följ våra pågående projekt i fält.